Klockan närmar sej tre på natten och ute är det gnistrande kallt och månsken. Jag snubblar ner till fårhuset, halvsovande i nattlinne och skoteroverall. Vi har precis börjat på 6 veckors
intensivt lammvakande. Allt är annorlunda på natten, kylan biter och det är bedövande vackert, nästan lika ljust som på dagen. Kvisthålen i skjutportarna påminner om Karlavagnen när ljuset silar ut genom dem.
Där inne ligger fåren som stenar i halmen och sover. De är så vana vid våra nattliga besök så de reagerar inte ens när jag kommer. Det är så tyst........ lite tuggande, ett litet lammbä.
Och något annat också, ett mjukt hummande läte, och där mitt i halmen ligger ett litet helt nyfött, rykande litet lamm och blir tvättat av mamma. Ett till är på väg så jag stannar och vaktar. Allt går bra den här gången. Det är ett sånt under. Slemmiga, våta
och blodiga ploppar de ut till en obarmhärtig kyla. Nästan 40 graders skillnad på ingen tid alls. Men det dröjer inte många minuter förren de bägge är på benen och hungriga börjar treva efter mammas spenar. När de väl fått råmjölk i sej klarar de flesta kylan
bra. Jag hjälper henne att gnugga dem torra och tar in dem i en egen box med värmelampa där de får vara ifred och lära känna varann. Tänk att få vara med om det här, jag är ändå ganska lyckligt lottad. Kanske jag borde bjuda hit japanska turister på "lammvakssafarie".
Man hade nog tjänat mer pengar på fåren då. Men vid närmare eftertanke så låter jag nog bli. Det här är nåt som ska upplevas i ensamhet, det är då det blir magiskt. Ganska kletig av slem och fostervatten lommar jag in igen, nästan en timme har hunnit gå men
jag hinner krypa ner och sova en stund innan det är dags för nästa koll igen. Allt är lungt när jag går därifrån bara den lilla nya familjen, jag och tomten är vaken.