Om livet på gården......

Mitt under eftermiddagskaffet bara kom den..... Den där inspirationen som slår till i min konstnärshjärna ibland. Plötsligt var all trötthet som bortblåst, vaknätter och dagsslit var inga problem alls längre och jag var plötsligt proppfull av enargi. Framför mej såg jag jättedukar med enkla men naturtrogna kolskisser av djur i naturlig storlek. Hade jag nu råkat ha en jätteduk redo och lite tid över är jag helt övertygad om att resultatet hade blivit lysande. Det blir det alltid när jag blir så här. Men just nu fanns ingen tid. En liten feberhet pojke ville ha lite glass, djuren tiggde om kvällsmat och ett par nya lamm såg dagens ljus. Men jag var uppfylld, nästan drogad av inspiration och tröttheten var fortfarande som bortblåst. Plötsligt såg jag världen med helt andra ögon, mina konstnärsögon, jag såg Balders fantastiska hingstmuskler, de vilande fårens rundade magar som får dem att likna kullvälta stenar, Timotejs rundade ljuver och lillkalvens spensliga kropp full av liv och nyfikenhet. På ett par timmar lagrades hundratals nya motiv i min hjärna. Jag hade tänkt att gå in och måla när jag var klar men en massa annat kom emellan och tillslut drunknade inspirationen i sömnbrist. Men långt, innerst inne någonstans finns den kvar och kilar runt och gör sej påmind. Hoppas den kommer snart igen och när jag har tid att sätta mej ner och låta den komma ut. Det går jättebra att måla utan den men med den är nåt helt annat. Då uppslukas jag, allting runt mej försvinner och händerna jobbar helt själva, då blir allt precis som jag vill ha det. Dagen blev ändå ganska bra och en till liten kvigkalv kom lyckligt till världen vid niotiden på kvällen innan jag rasade i säng, helt slut och utan att ha tecknat ett enda litet streck.

Vid midnatt mitt under mitt välbehövliga sovpass väcks jag av avgrundsvrål från ladugården. Med en liten suck letar jag mej upp ur sängvärmen och ut i 14 graders kyla. Timotej har precis ploppat ut en fin liten kvigkalv i gödselrännan. Hon vrålar varenda gång hon ska kalva och håller på i ett dygn efter. Hela världen ska minsann veta att här har det kommit ett nytt litet liv. Tjuren sjunger glatt med han också och hästarna himlar med ögonen och kan inte sova. Anders kommer in med halm, han har tre tackor i fårhuset som håller på att lamma. Total kaos..... Timotej och lilla Salvia får flytta över till en box för att få lite lugn och ro med varann. Har ni prövat att lyfta en nyfödd liten kalv. Hal som en ål och helt indränkt i en sörja av blod, gödsel, slem och fostervatten. Ganska tung och en hel massa trassliga ben. Det är inte det lättaste. Jag lyckas bli ungefär likadan själv. Anders kan flytta vad som helst utan att bli nerkletad men inte jag. Jag tror det har med min modersinstinkt att göra. Alla små ska bäras tätt intill som en liten bebis. Ett par timmar senare är ordningen återställd och 8 nya lamm har anlänt. Vi går in och fyller sängen med varmvattenflaskor och katter och dricker te och läser Country Living tills det är dags för nästa koll en timme senare.  Det blir en hård och kall natt med ca 2 timmars sömn totalt och tre lamm i kuvösen i pannrummet. De får nymjölkad spenvarm råmjölk till frukost. På morgonen när alla fått mat unnar jag mej en stunds kel med den bedårande lilla fjällkvigan. Hon är helt ljuvlig.....tiden rinner iväg så jag nästan glömmer få iväg Rasmus i tid till skolan. En härlig, strålande vinterdag har börjat och de tre kuvöslammen är pigga nog att flytta ut igen.

Klockan närmar sej tre på natten och ute är det gnistrande kallt och månsken. Jag snubblar ner till fårhuset, halvsovande i nattlinne och skoteroverall. Vi har precis börjat på 6 veckors intensivt lammvakande. Allt är annorlunda på natten, kylan biter och det är bedövande vackert, nästan lika ljust som på dagen. Kvisthålen i skjutportarna påminner om Karlavagnen när ljuset silar ut genom dem.

Där inne ligger fåren som stenar i halmen och sover. De är så vana vid våra nattliga besök så de reagerar inte ens när jag kommer. Det är så tyst........ lite tuggande, ett litet lammbä. Och något annat också, ett mjukt hummande läte, och där mitt i halmen ligger ett litet helt nyfött, rykande litet lamm och blir tvättat av mamma. Ett till är på väg så jag stannar och vaktar. Allt går bra den här gången. Det är ett sånt under. Slemmiga, våta och blodiga ploppar de ut till en obarmhärtig kyla. Nästan 40 graders skillnad på ingen tid alls. Men det dröjer inte många minuter förren de bägge är på benen och hungriga börjar treva efter mammas spenar. När de väl fått råmjölk i sej klarar de flesta kylan bra. Jag hjälper henne att gnugga dem torra och tar in dem i en egen box med värmelampa där de får vara ifred och lära känna varann. Tänk att få vara med om det här, jag är ändå ganska lyckligt lottad. Kanske jag borde bjuda hit japanska turister på "lammvakssafarie". Man hade nog tjänat mer pengar på fåren då. Men vid närmare eftertanke så låter jag nog bli. Det här är nåt som ska upplevas i ensamhet, det är då det blir magiskt. Ganska kletig av slem och fostervatten lommar jag in igen, nästan en timme har hunnit gå men jag hinner krypa ner och sova en stund innan det är dags för nästa koll igen. Allt är lungt när jag går därifrån bara den lilla nya familjen, jag och tomten är vaken.

Senaste kommentarer

02.11 | 13:28

Jättefina bilder.

...
01.05 | 13:17

Den här boken ser väldit intressant ut

...
11.03 | 06:57

Tack snälla, vi är fortfarande krassliga båda två men det går på rätt håll iallafall Varma hälsningar Karin

...
10.03 | 23:25

Jag ville bara höra att Ni har det bra och att problemen löst sig.
I år kommer vi att anlita för klippningen.
Vänligen
Olle

...
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS